sometimes life sucks

Innan vi hann slänga på oss sommarkläderna och dra oss ner till stranden var sommaren här. Den överraskade oss och och tog oss med storm. Just nu längtar jag bara efter att ligga vid havet med mina kompisar, äta jordgubbar, bada och simma tills fingrarna ser ut som små russin och sen när kvällen kommer krypandes tända engångsgrillen och stämma upp i skön allsång.

Jag förstår inte hur människor man uppskattar och älskar mest kan svika och såra en så fruktansvärt. Man känner sig helt värdelös och vet inte hur någonting härdanefter blir. När kan man förlåta, när kommer allt bli som förr. Kommer allt bli som förr? Kärleken är alltid ett spel, där alla ens känslor står på spel, hjärtat är helt utelämnat. Man kan gräva ner sig i sorgen eller bara gå vidare. Hur lätt det nu kommer att bli, eller antingen kan man ta emot alla ursäkter, rosor, och bara glömma och bearbeta detta tillsammans. Men det tar på all kraft och tid. Man vet varken ut eller in. Men något man vet är att man har alla sina vänner, de ringer och smsar dagarna långa och verkligen bryr sig. Kärleken kommer kärleken går men sina vänner kvarstår.

Det här blir en förjävligt stressig vecka. Jag har tre prov, en inlämning och en komplettering. Jag har min 18års middag att planera in i minsta detalj. sometimes life sucks.

amanda