Carpe diem quam minimum credula postero

Blogg går inte ens att slå upp i svenska akademiens ordbok. Ibland känns det som om ens liv passerar mitt framför ögonen för dig. Du blir äldre, kollar snett på dom små omogna fisarna som sitter ett gäng på spårvagnen, nyss lärt sig stämpla sitt busskort. Du tänker inte på att det där var du för bara några år sedan. Nej livet går för fort, du åldras för fort, du öppnar upp ögonen och upptäcker att den underbara värld du levt i hela ditt sagolika liv inte är så underbar. Världen är grym, du är grym, jag är grym.
Jag är så nostalgisk och längtar alltid tillbaka till det som vart, även fast jag innerst inne i själen vet att jag om några månader, år, kommer längta tillbaka till just den här perioden. Jesus. Jag måste sluta och älta och leva i nuet. Carpe diem, fånga dagen.


Ja det är mitt budord. Eller som den romerske poeten Horatius sade "Carpe diem quam minimum credula postero" Fånga dagen, lita ej på morgondagen. Det är mitt budorn.







Tack. Nu ska jag skölja ut min hårinpackning, peela ansiktet och fånga dagen.





love